.
.
.
..
.
.
.
.
.
.
.
.
.
..
.
.
.
Behöver jag säga att jag förlorade?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag
som bloggar heter Patricia, är 27 år och mammaledig journalist. Det är med andra ord jag som är morsan.
Lilla A är min fantastiska dotter som föddes hösten 2008. Det är kring henne det mesta här kommer kretsa.
I familjen finns också maken. Det är han som är polisen. Fast egentligen är han inte alls polis. Det är något han drar till med när han är trött på sitt egentliga jobb och drömmer om en annan karriär. Och drömmar ska man uppmuntra.
Lilla A är min fantastiska dotter som föddes hösten 2008. Det är kring henne det mesta här kommer kretsa.
I familjen finns också maken. Det är han som är polisen. Fast egentligen är han inte alls polis. Det är något han drar till med när han är trött på sitt egentliga jobb och drömmer om en annan karriär. Och drömmar ska man uppmuntra.
Bloggarkiv
-
▼
2009
(189)
-
▼
november
(37)
- Man kan inte hinna allt
- Jodå...
- Adventsfix
- När ungar kostar gratis
- Liten bebis och stort barn
- Jag ljuger så bra
- Gulligt babbel
- Dagar hit och dagar dit
- Att vara i form
- Lördagsmorgon
- Ont i magen-vackert
- Polisen begär ordet
- Lillan kom till världen
- Aj, min arm
- Kaos. Fullständigt kaos
- Bye bye svinis
- I ständig förändring
- Svinigt julstök
- Fridfull jul?
- Pest eller kolera
- Pappa-dotter-mys
- I affären
- Just nu...
- Dagens gåva
- Har jag just kommit hem från bb?
- Barnfri natt
- Alldeles nyss...
- Lilla A och mobilen
- När kameran ljuger
- Onominerad, men jag gågglar ändå
- Titta, vad fin
- Till Kalmar
- Ibland suger det att spela Alfapet
- Please don't call the cop...
- Sömntutan
- Where you go, I will follow
- Påetisk sångstund
-
▼
november
(37)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar