Onominerad, men jag gågglar ändå

.
Det är dags för Lilla A:s kvällsgröt och jag frågar mormor om hon kan tänka sig att ge den.
- Ska du upp och gåggla? replikerar hon med en röst som ljuder av självsäkerhet.

Jag orkar inte rätta. Orkar inte säga att det heter googla och inte gåggla. Och att jag varken ska googla eller gåggla, utan blogga.

Väl vid datorn dristar jag mig först till att gå ut på mama.nu och kolla in de fem finalisterna i mamma-blogg-tävlingen, som utsetts idag. Ingen Lilla A, inga morsa, ingen polis. Nähä.
Tänker först att då skiter jag väl i det här gågglandet då, men så ändrar jag mig. Det är ju ändå kul. Att gåggla, menar jag.

I kväll ska jag hämta maken vid busstationen. Det ska också bli kul.