Gulligt babbel

.
Egentligen är jag rätt arg just nu. Eller arg och arg. Frustrerad, kanske. Kvällens nattning blev en segdragen kamp och då blir man lite... ja, frustrerad.

Men i stället för att haka upp mig på det, tänkte jag skriva något i gulligare ton.
Det är så mysigt nu för tiden. Lilla A har utvecklat ett helt eget språk och hon babblar och babblar och babblar. Konstant. Förutom ma-ma och ba-ba är det förvisso helt obegripligt, men ack så gulligt.
Och det är inte bara det att det kommer en massa babbel ur den lilla munnen, det syns på henne att hon själv vet precis vad hon säger. Man ser det särskilt när hon tittar på en som om man vore den största idioten jorden skådat som inte kan ge ett ordentligt svar.

Hon har också börjat svara på frågor. Det nekande svaret - i form av ett ordentligt huvudskak - har hon kunnat ett tag och gjort till en retsam lek.
"Får mamma en kram?"
Skak på huvudet.
"Ska vi byta din blöja?"
Skak på huvudet.

Men nu händer det att man då och då också får ett jakande svar.
"Vet du att mamma älskar dig?", frågade jag i dag.
"Uhm" svarade hon och nickade.

Vad är en kämpig nattning mot en sådan konversation?
Ingenting.