Liten bebis och stort barn

.
I dag har vi hälsat på bebisen. Jag har aldrig sett någon så liten, inte en chans att Lilla A varit så liten. Så små fingrar, sådana pyttesmå fötter, en så liten kropp utan styrsel som bara ligger där i famnen och mår gott. Så otroligt söt.

Det blev så väldigt uppenbart att Lilla A inte är vår lilla bebis länge. Hon, som ändå är så liten, såg ut som en jätte bredvid sin nya kusin och vi fick säga "klappa fint" och "akta ögonen" till henne.
Att hon vuxit ur bebiskostymen och blivit ett riktigt litet barn, blev också uppenbart när hon försvann för en stund och vi hittade henne i sovrummet, dit hon gått och stängt om sig. Tröjan var blöt och på golvet låg en mörkröd pöl. På nattygsbordet hade hon lyckats ställa tillbaka det saftglas som hon med all sannolikhet tagit sig en klunk ur.

Bebisar ligger i famnen och mår gott.
Barn stänger dörren om sig och gör hyss.