Kaos. Fullständigt kaos

.
Tjugo i sex gick vi. Tjugo i nio kom vi hem. Alla med varsin besprutad kroppsdel. Men det gick inte utan möda och stort besvär.

Vi tog sällskap med två kompispar med barn i samma ålder som Lilla A. Vi kom fram till den skollokal dit vi kallats och möttes av en kö så lång att den inte går att beskriva med ord. Ganska snart drog vi slutsatsen att det inte var någon idé att sälla sig till kön, för eller senare skulle vi få vända hem utan spruta.

Vi suckade och pustade och gnällde och beklagade oss över att det inte finns en särskild barnkö. Och tittade lite surt på mannen framför oss, som helt uppenbarligen var en bra bit över trettio och därmed i lagens namn skulle vänta ett par veckor på sin tur.

Sedan gick vi därifrån. Men en i gänget hade på känn att kön skulle vara kortare på en annan skola i närheten. Vi överlade en kort sekund med våra samveten och bestämde oss för att göra en fuling.

Och hon hade rätt. Kön var mycket kortare. Nästan obefintlig i jämförelse.
Det viskades om att det här också fanns en egen kö för barnfamiljer och vi lyckades hitta den. Men den visade sig vara längre än den vanliga och minuterna och timmarna gick.
När vuxenkön, långt efter att ordinarie vaccinationstid löpt ut, tog slut skulle en vuxen i varje barnfamilj gå över dit för att snabba på takten. Maken och fler med honom bytte kö. De fick sina armar tvättade och stod redo, men då var det plötsligt någon som sa att vaccinet var slut. Hoppsan då.

Kaos utbröt och folk bokstavligen skrek ut sin ilska och frustration. Stackars övertidsarbetande sjuksköterskor stod i skottgluggen.

Någon räknade alla barn som var kvar och konstaterade att barndoserna skulle räcka. Vi vuxna fick en siffra på vår registreringslapp som skulle ge oss rätt att tränga oss före i kön i morgon. Jo tjena.

Men så plötsligt, som en skänk från ovan, var det någon som begärde ordet och berättade att det fanns överblivna doser i en annan del av stan och att en ängel (iklädd sjuksköterskekläder) var på väg dit för att hämta. Alla som var kvar skulle få vaccin i kväll.

Så. Slutet gott, allting gott.
Vi blev vaccinerade allihop.
Och vi hann hem till Desperate Housewives.
Som börjar nu.
Hasta la vista.