Lilla A vid tangentbordet

.
Morrn, morrn. Lilla A här.
För en gångs skull har jag lyckats komma åt datorn utan att mamma aja-bajar mig och då vill jag ta tillfället i akt att få lite sagt.
Vi har haft en så mysig morgon, mamma och jag.
Kvart över fem gick vi upp. I tidigaste laget om ni frågar mig, men jag märkte att mamma låg vaken i otålig väntan på att få gå upp – så jag uppoffrade mig.

Men det var konstigt. För från det att hon tog upp mig i famnen, gick och vispade välling och satte sig med mig i soffan, var det som att allt hon ville var att jag skulle somna om igen. Förstår inte riktigt den logiken.
Men, men. Jag åt min välling som en duktig flicka bör göra och sedan började jag - återigen för att blidka min moder - låta ögonen snurra och försökte få ögonlocken att falla igen. Slappnade av i kroppen och gjorde vad jag kunde för att somna om. Genom ögonlockens tunna springa såg jag hur mamma förnöjt tittade ner på mig och ju mer jag såg ut att somna, desto mer gungade hon fram och tillbaka.

Som hon kämpade. Och som jag försökte. Ändå ville det sig inte. Jag kom liksom aldrig till rätta i famnen. När hon lyfte upp mig och höll mig likt en bebis, fick jag nog och var tvungen att säga ifrån. Rejält. Så mycket kan inte ens jag uppoffra mig.

Till slut fick hon ge upp, morsan.
Resten av morgonen tillbringade vi på en madrass på vardagsrumsgolvet. Jag med att leka. Mamma med snurrande ögon och fallande ögonlock.
Så mysigt så.

Oops. Nu hör jag henne komma. Bäst att sluta. Jag gillar inte att bli åthutad.
Fast jag kan jag med. Så fort jag märker att hon är på väg att förmana mig, lyfter jag fingret och aja-bajar henne. Det brukar göra susen.

Trevlig söndag!