Liten blir stor

.
Dåså. Då är det mindre än en månad kvar tills Lilla A blir ett år.
Mindre än en månad tills hon officiellt sett inte längre är en bebis utan ett barn. Ett barn. Jisses.
Så rysligt fort det här året har gått.
Så rysligt roligt det är att hon blivit så stor.
Så rysligt sorgligt att hon inte längre är liten.

Om någon undrar, så är jag ganska kluven inför den stundande födelsedagen.
Jag känner mig inte riktigt redo att skiljas från min lilla bebis.
Inte riktigt redo att säga tack och hej till detta första, dyrbara år.

Jag tror att Lilla A känner min ångest. Och att hon gett sig den på att göra vad hon kan för att mildra den.
Den senaste veckan har hon blivit så gosig. Hon, med tusen myror i brallan, vill helt plötsligt kramas och sitta i famnen och luta kinden mot min axel och borra in hela huvudet i mitt bröst.

Så rart av henne.
Min stora, lilla tjej.