.
Jag hade några timmar för mig själv i dag på eftermiddagen.
Farmor kom för att vara barnvakt och jag gav mig i väg på cykel, till en aktivitet helt och hållen avsedd för vuxna.
Förutom att det ösregnade och tokblåste på vägen dit var det trevligt att vara iväg.
Men allra trevligast var när jag tre timmar senare klev in genom lägenhetsdörren igen.
Lilla A:s lycka visste inga gränser och jag kände mig på gränsen till generad över hennes spontana glädjefnatt över att få återse sin mamma. Förtjänar man verkligen ett sådant mottagande?
Trevligt att komma hem var det, hur som helst.
04 september 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar