Två nallar sitter på en stol i en hall. Det är tuffa tider nu och de förlorar sig i en stunds självömkan.- Kan du förstå att vi måste sitta här och trängas, muttrar den bruna nallen till den grå.
- Vi som hade det så bra i fotändan på Lilla A:s säng, suckar den grå och försöker förgäves lyfta huvudet och blicka in mot sovrummet.
- Ja, där märker man vem som kommer först. Bara för att hon inte kunde somna när vi låg där. Ville leka och busa hela tiden.
- Det är ju inte vårt fel att vi är så lekinbjudande.
- Nej, verkligen inte.
- Fast hon kunde vara rätt hårdhänt.
- Ja, hon bet mig i nosen en gång.
- Och skrek mig rakt i örat.
- När man tänker efter har vi det nog rätt bra här. Så slipper vi hennes hårda tag.
- Vi håller ju varandra varma.
- Och fårskinnsdynan är nästan lika mjuk som sängen.
- Och det är ju skönt för Lilla A att hon fått lättare att somna.
- Och för hennes föräldrar.
- Ja, slutet gott allting gott.
- Nu sover vi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar