26 augusti 2009

Mammas rabarbersaft

.
Mamma och pappa har varit på besök. Mamma hade med sig en flaska hemgjord rabarbersaft.
Det är något med den saften, förutom att den är fantastiskt god.
Den väcker minnen.
Det känns som att den varit med genom hela min uppväxt.
I omaka petflaskor på kaosartade strandutflykter med hela tjocka släkten och deras grannar.
I plastiga engångsmuggar som törstsläckare på baksidans stekheta altan.
I samma – nu nydiskade - engångsmuggar till middagen vid framsidans skuggiga trädgårdsbord, där mamma tvingade oss att sitta. Trots att jag alltid ville äta min middag inne. Alltid.
Jag längtar tills Lilla A får dricka den saften.
På kaosartade strandutflykter.
Som törstsläckare på vår stekheta altan (vår vad?).
Till middagen vid trädgårdsbordet på vår skuggiga framsida (vår vad?).
Jag ska alltid tvinga henne att äta sin middag ute. Alltid.

3 kommentarer:

  1. Vad mysigt du skriver. Jag är beroende :)
    Petra

    SvaraRadera
  2. Tack för rabarbersaften och engångs/flergångsmuggarna! Jag har ätit inne idag..
    Kram mamma

    SvaraRadera
  3. Ja, det där känner man ju igen. Jag har bestämt för mig att de där plastmuggarna varit på besök hemma hos oss också. Om jag inte minns fel var de också med när hela tjocka släkten packade in sig i respektive familjebil för att besöka den franska falangen av familjen Andersson 1986. De måste vara de mest välberesta plastmuggarna i hela världen...
    Pernilla

    SvaraRadera