Sentimentalt

Jag har fått brev från Försäkringskassan. De vill informera om nya regler som gäller för föräldrapenning när barnet blivit ett år.

Usch.
Det är inte klokt vad fort tiden går.
För ett år sedan satt vi helt nollställda och försökte förstå vad sjukpenninggrundande inkomst och lägsta garantidagar hade för betydelse i vårt liv. Nu är vi så gamla i gemet att det är dags för nya regler.

Jag vill stoppa klockan och gå tillbaka ett slag.
Känna den ljuva bebisdoften från Lilla A:s huvud igen.
Ligga utslagen i soffan med henne lika utslagen på min mage.
Höra hennes allra första joller som fick det att kittla i magen.

Man glömmer.
Jag trodde föräldrar ljög eller åtminstone skämtade när de sa så.
Men det är sant. Man glömmer.
Den ljuva bebisdoften från huvudet.
Känslan av att ligga med ett litet knyte sovande på ens mage.
Ljudet av det allra första jollret.

Usch. Jag vill stoppa klockan.
Det går förstås inte. Och även om det gick, så hinner jag inte.
För just nu upptäcker jag att Lilla A sitter och river sönder mina undanlagda (och lånade) föräldratidningar. Där gick första remsan in i munnen. Tugg, tugg.
Den synen ska jag aldrig glömma.

Eller?