Trött men trogen

Jag vaknar av Lilla A. Hon gnäller. Jag kastar ett snabbt öga på klockan, suckar ljudlöst och ligger blickstilla i sängen för att ge henne chansen att somna om på egen hand.
Maken gör något helt annat. Innan jag hinner reagera klampar han ur sängen likt en gigantisk elefant och stapplar lika högljutt ut genom sovrumsdörren.
Där rök den chansen. Nu är gnället utvecklat i fullt skrik och jag masar mig upp. Lyfter upp Lilla A, stoppar in en napp i hennes mun och vaggar sakta fram och tillbaka.
Ögonlocken börjar fladdra och vi står så en stund. Inte en jättelång, men tillräckligt lång för att jag ska börja fundera på om inte makens toalettbesök pågår lite väl länge för den här tiden på dygnet.
När Lilla A:s ögonlock till slut kapitulerat för sömnen och jag lagt tillbaka henne i sängen, öppnas sovrumsdörren och maken kommer tillbaka. Han är inte ensam.
- Klockan är bara fyra, viskar jag och tar vällingflaskan ur hans hand.
Han ser på mig med förvirrad blick och jag är osäker på om han förstår innebörden i det jag säger. Men han smyger i alla fall tillbaka ner i sängen. Själv går jag och slår ut vällingen i vasken.
Där har ni en plikttrogen pappa. En trött plikttrogen pappa.