Fikaförbud

.
Hur en mammaledig vet att hon ätit för mycket sötsaker:

Hon sitter i soffan med sin bebis sovande i bärselen på magen när hon plötsligt hajar till och upptäcker något som ser ut att vara en blåtira på bebisens högra ögonlock, men sedan drar en lättad om än skamsen suck när hon inser att det faktiskt är smälta rester av den mörka blockchoklad med passerat bäst före-datum som hon tryckt i sig som förmiddagsfika.

Lilla A är sju månader vid tiden för denna incident och hennes mamma inser där och då att det blivit alldeles för mycket sötsaker under föräldraledigheten, men det ska dröja ytterligare tre månader innan hon gör något åt saken.
En tidig augustidag med syskonbarnen på besök visar sig nämligen bli en dag allt annat än bra för självförtroendet:

Femåringen underhåller Lilla A på golvet medan hennes mamma diskar upp frukostdisken. De pratar om allt och inget, när han först undrar hur gammal hon (alltså mamman) är.
- 26, svarar hon.
Han tänker efter.
- 26. Är det gammalt?
- Nej, inte så värst, svarar hon.
Det går en liten stund. Disken är uppdiskad och mamman böjer sig fram för att torka av bordet. Då undrar han plötsligt en sak till.
- Varför har du rynkor?
- Rynkor? På benen menar du?
Mamman bör kanske nämna att hon var barbent och att benen därför låg närmast till hands att dra till med.
- Ja.
- Hm, jag vet inte.
Han tänker efter igen.
- Min farmor har rynkor på armen.
- Uhm.
- Hon är gammal.

Senare samma dag ligger mamman bredvid sin åttaårige systerson på stranden. Som från ingenstans vill han veta:
- Hur lång tid tar det innan magen försvinner igen?
- Vadå? Efter att man varit gravid menar du?
- Ja.
- Lite olika. Men det mesta försvinner så fort bebisen kommit ut.
Det blir tyst och han tittar fundersamt på henne. Hon förstår att samtalet inte är över.
- Tycker du att min mage försvunnit?
- Litegrann. Fast lite är kvar.

Så. Sedan dess är det nya regler för mamman. Inget godis och inget fika under veckorna och måttligt intag på helgerna. Hon är varken nyförlöst eller ammande längre och därmed finns heller inga ursäkter till okynnesätande.

Hennes make har också gett sig in i leken. Han gav henne onda ögat när hon tog en skorpa till kaffet häromkvällen. Men någonstans får man väl ändå dra gränsen. Eller?