.
Puh! Nu är alla klappar inhandlade, äntligen.
Inhandlingen skedde under en forcerad förmiddagstur på stan och det var fler än vi som var på samma uppdrag. Trängsel, stress och irritation, skulle man ju kunna tänka sig. Men icke. I affär efter affär slogs jag av hur vänliga alla var.
Normalt sett när man kommer med barnvagn brukar blickar och kroppspråk tydligt tala om för en att man bara är i vägen och till besvär. Men inte i dag. Vart jag än gick fick jag hjälp att hålla upp dörrar och både en och två gånger erbjöd sig vänliga själar att lyfta vagnen upp- och nerför besvärliga trappor. Sedan skildes vi åt med önskningar om goda jular.
Det är kanske ändå inte bara av ondo att fixa klapparna i sista sekund.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar