Filmstjärnestatus

.
Jag har gjort något stort i dag. Något klassiskt.
Jag har köpt en klänning till nyår, en svart klänning. Den lilla svarta.

Den lilla svarta.

Jag känner mig som en filmstjärna när jag säger det.

Jag tänker att jag kanske ska måla naglar och läppar röda innan vi går bort på torsdag kväll.

Att jag ska stå länge framför spegeln, sminka ansiktet noga och sätta upp håret så som det anstår den lilla svarta.

Att jag ska sitta där vid middagen och känna mig oerhört fin och filmstjärneaktig och också börja det nya året med den känslan.

Sedan tänker jag på gröt som ska ätas, blöjor som ska bytas, leksaker som ska snubblas över, röda rumpor som ska luftas, välling som ska packas med, böcker som ska läsas just som man står där med kajalen mot ögonlocket och kiss på golvet som ska torkas upp när man står klar och ska gå.

Jag tänker på allt det där och inser att det blir nog inget nagellack, ingen håruppsättning och ingen noggrann sminkning. Det blir nog bara jag och den lilla svarta. Och några droppar spilld välling.

Filmstjärnestatus? Nja, nästa år kanske...