I huvudet på en kräkofob

.
Vi är tre mammor med barn i samma åldrar som har träffats regelbundet det senaste året.
Två av de tre senaste dagarna har vi träffats.
Två av tre barn har under denna tidsperiod kräkts.
Inte Lilla A. Inte än.

Ingen tycker om magsjuka. Alla avskyr att kräkas. Men alla avslutade inte sin aftonbön med "gode Gud, gör så att jag inte blir magsjuk" varje kväll under hela sin uppväxt. Som jag.
Jag är kräkofob. Och så här tänker en sådan:
Ska du inte ha mer gröt i dag, Lilla A? Okej, då blir det lite mindre att kräkas upp i alla fall.
Kan vi verkligen laga köttbullar och stuvade makaroner till middag? Är det bra kräkmat?
Ska jag strunta i det planerade baket? Om jag blir sjuk måste jag ju slänga alltihop.
Vågar vi ta oss ner till stan för att köpa julkrubban? Tänk om vi blir sjuka på vägen dit?
Äsch, vi går ut och köper julkrubban. Då har vi ju åtminstone något fint att titta på mellan kräkningarna.

Snälla, håll tummarna för kräkofoben och hennes dotter nu.