Stängt på grund av hus

.
Jag är tom i bollen och kan inte komma på en rad att skriva.
Eller snarare är det så att min hjärna är ockuperad av en enda tanke och att några fler inte får plats.
Vi har hittat ett hus. Igen.
Den här gången är det på allvar. Det känns så i alla fall.
Huset är allt jag aldrig drömt om och jag kan inte sluta tänka på det.
Nej, jag skrev inte fel.
Det här huset är så långt ifrån min dröm som man kan komma.
Det är inte en stor sekelskiftsvilla i vitmålad träpanel. Det har inga spegeldörrar och inga charmiga kakelugnar som kan värma oss i vintermörkret. Ingen stor lummig trädgård där Lilla A kan leka kurragömma. Det har inte ens en övervåning.

Ändå är det helt perfekt för oss. Vi bara vet det.
Tråkigt nog är det väl inte bara vi som känner så.
På söndag är det visning.
Då ska jag tiga som muren.