Tjuvlyssnat

.
Två föräldrar har varit på bio och sitter i bilen på väg hem. De ägnar en stund åt att analysera filmen (Snabba cash, som by the way var fantastisk. Ska ni bara se en film i år, se den!) men ganska snart övergår samtalet till att handla om den gemensamma dottern på femton månader.
Ett helt objektivt, nyanserat samtal.

Mamman: Såg du vad hon skakade på huvudet när jag frågade om hon ville gå ner från stolen, när hon stod och diskade?
Pappan: Ja, vad go hon är.
Mamman: Och då när jag berättade om den där nya grejen hon gör med fötterna, då hörde hon det och började göra så på en gång, stampa så där med fötterna.
Pappan: Ja, hon är verkligen smart.
Mamman: Ja, verkligen.
Pappan: Jag känner ingen annan ett och ett halvt-åring som är så intelligent.
Mamman: Men du känner kanske inte så många....
Pappan: Jag har väl träffat massor av småbarn genom åren!
Mamman: Jo, det är klart. Hon är nog ett A-barn trots allt.
Pappan: Det räcker inte. Ett AA-barn är hon!
Mamman: Nja, inte ett AA-barn va?
Pappan: Oj då, nej kanske inte. Ett A+ barn. Det är hon.