Detta humör...

.
På en stol intill diskbänken står Lilla A. Bland vispar, decilitermått, grytor och vatten och där har hon stått de senaste fyrtiofem minuterna.

Alldeles nyss behövde jag öppna skåpet under diskhon för att slänga lite skräp och började försiktigt flytta stolen i sidled.

Jag blev utskälld efter noter, har aldrig sett maken till raseri. I all sin ilska trillade hon dessutom ner från stolen varpå skriken förstås tilltog. Jag lyfte upp min lilla dotter för att trösta. Det gick några sekunder, sedan insåg jag att hon inte blivit varken rädd eller ledsen av att ramla ner i golvet - hon var helt enkelt bara fruktansvärt arg för att hon inte längre stod vid sin älskade diskbänk.

Så. Det var bara att skjuta intill stolen och lyfta upp henne igen.

Jag tror hon får stå kvar tills hon somnar.