Plötsligt händer det

.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
..
.
Det var längesen jag läste en bok och jag lägger hela skulden för detta på min dotter. Om det är rättvist, vet jag inte, men sedan hon kom har varken tiden eller orken funnits. Någon gång gjorde jag ett försök att tända sänglampan och låta pocksidorna i en lånad roman vagga mig till sömns, men då protesterades det högljutt från spjälsängen borta i hörnet och vi fick sällskap i stora sängen resten av natten.

Det misstaget har jag inte vågat göra om, men de senaste morgnarna har det hänt något märkligt med mig. I förrgår var det min tur att ha sovmorgon men när maken och Lilla A gått upp kunde jag, trots den tidiga morgonen, inte somna om och i stället för att gå upp bestämde jag för att utnyttja min egna stund till att läsa.

I morse hände nästan samma sak. Min sovmorgon igen, men jag vaknar först av alla i familjen, tar min bok och tassar ut i vardagsrummet där jag kryper upp i soffan och öppnar min bok. Härligt.