Tröttsam trötthet

.
Jag börjar bli trött på mina inlägg om att vara trött. Och jag börjar bli trött på att vara trött på att vara på trött.

Men i dag kan jag inte hjälpa det; jag måste tala om hur trött jag är.

Tänk dig att du går och lägger dig runt tio-snåret, somnar någon halvtimme därefter. Vaknar vid tre av en ledsen dotter med kissig pyjamas, byter blöja och pyjamas och lägger dig med dottern intill dig för att somna om.

Men någonstans där går allt fel. Dottern somnar inte om. Hon är pigg. Låtsaspigg. Hon vägrar somna. Hon vill göra allt annat i hela världen än just sova. Tänk dig att din make, efter en dryg timme, lämnar rummet och intar soffan eftersom han ska upp vid sex för att köra många mil i bil.

Där ligger ni nu själva, du och dottern. Minuterna går och dottern somnar inte och nu är hon så trött att hon inte orkar vara låtsaspigg längre. Hon vrålar och ålar ut all sin trötthet och vid det här laget har hela huset förärats med en tidig måndagsmorgon.

Klockan har passerat fem när din make återvänder in i sovrummet och erbjuder sig att ta dottern ut på promenad, eftersom han är klarvaken och ändå snart ska gå upp.

Strax före halv sex lämnar de lägenheten. Du gosar in dig i ditt varma täcke och ser fram emot att äntligen få somna. Men just då börjar du tänka på Hypnotisören som du nyss läst ut och hur du än vrider och vänder på dig är du övertygad om att du har de minst sagt psykiskt labila mördarna Josef Ek och Lydia Evers i rummet. Du tänder lampan och ligger vaken i väntan på att maken och dottern ska komma in igen.

Klockan tio i sex hör du nyckeln i låset, släcker lampan och somnar pronto. Tjugo över sex hör du världens piggaste dotter ropa babba utanför dörren.

Känner du hur trött du är?
Då vet du hur jag mår i dag.