.
Det räckte inte med feber. I går kväll slog kräksjukan till också.
Inte illa för en kräkofob att lyckas pricka in sjukan två gånger på mindre än två månader.
Jag försöker se det som terapi.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag
som bloggar heter Patricia, är 27 år och mammaledig journalist. Det är med andra ord jag som är morsan.
Lilla A är min fantastiska dotter som föddes hösten 2008. Det är kring henne det mesta här kommer kretsa.
I familjen finns också maken. Det är han som är polisen. Fast egentligen är han inte alls polis. Det är något han drar till med när han är trött på sitt egentliga jobb och drömmer om en annan karriär. Och drömmar ska man uppmuntra.
Lilla A är min fantastiska dotter som föddes hösten 2008. Det är kring henne det mesta här kommer kretsa.
I familjen finns också maken. Det är han som är polisen. Fast egentligen är han inte alls polis. Det är något han drar till med när han är trött på sitt egentliga jobb och drömmer om en annan karriär. Och drömmar ska man uppmuntra.
Bloggarkiv
-
▼
2010
(46)
-
▼
februari
(16)
- Oj då
- Kvällen
- Nu börjar jag bli desperat
- Dagens ludd
- En veckas njutning
- Dagens citat
- Fredag och frisk
- Kognitiv terapi
- Ingen återvändo
- Stackars mig, stackars Elisabeth, stackars Josef
- Tröttsam trötthet
- Och sedan blir allt svart...
- Egomamman vill vinna
- Inga kakor här inte
- Små flickor i vuxna kvinnors kläder
- Ödets ironi
-
▼
februari
(16)
Livets hårda skola består av kräksjuka åxå tyvärr!
SvaraRaderaKrya på dej!
/Mannen din