Ödets ironi

.
Hon sover så bra nu. Har vi sagt gång på gång om vår dotter de senaste dagarna. Det är ju så skönt att hon somnar snabbt. Så skönt att hon sover hela natten. I egen säng.

Ni förstår ju att jag inte var särskilt orolig när jag i går kväll gick och lade mig och ställde klockan på 06.15 eftersom jag skulle infinna mig på jobbmöte sju mil bort klockan 08.30.

Somnade snabbt men vaknade av ett gallskrik. Klockan två. Maken gick upp för att trösta. Det gick inte. Han återvände med en klump i pyjamas i sin famn.
Jag vände mig om i ett försök att ignorera vårt nya sovsällskap. Måste sova. Måste vakna pigg. Måste.

Klumpen i pyjamas hade andra planer. Som att ligga vaken till klockan fyra. Tätt intill en mamma som inte för sitt liv kunde förstå hur slumpen kunde behandla henne så obarmhärtigt. Och som hävde ur sig sin nattliga frustration på en sömndrucken make som inte lyckats trösta.


PS: Jobbmötet gick bra. Nu är jag trött. Men sams med min äkta hälft.